Programledaren Roger Wilson, feministiska journalisten Kristina
Hultman och filmkritikern Fredrik Sahlin pratar om ”Jakten”, den danska filmen
om en man som oskyldigt anklagas för att vara utövande pedofil. Hultman rynkar
hörbart på näsan åt att regissören Thomas Vinterberg nyligen uttalat att den
skandinaviska genusdebatten suger (”very disturbed debate”), och alldeles
särskilt så den svenska.
Jag har inte sett filmen men tydligen avslöjas redan i trailern
att den pedofilanklagade är väldigt, väldigt oskyldig. Publiken vet det men rollfigurens
omgivning vet det inte. Det verkar alla vara överens om, även Hultman.
Men nu kommer det eventuellt anmärkningsvärda; trots den
pedofilanklagades kända oskuld väljer nu Hultman att se honom som möjligt
skyldig: ”Jag läste den nog också som att det finns en möjlighet att läsa honom
som en pedofil som förnekar […] Jag gör om den i huvudet, liksom.”
Och då får jag en aha-upplevelse. Det är ju så de gör, de
som med bevarat själslugn ser könsmaktsordningen och patriarkala strukturer
överallt. Svårare är det inte att vara feminist. Förneka det du ser och hör i
verkligheten, som Hultman gjorde med filmen. Fakta saknar betydelse och allt
går att vända till det som står på den karta som visserligen ser lite underlig ut jämfört
med det du förnimmer med dina sinnen men som – och det är allt som betyder
något – är stämplad ”godkänd”. Det viktiga är att hitta onda män och kvinnliga
offer, såväl i fiktionen som i verkligheten.
Bli feminist. Gör om tillvaron i huvudet.